världen rusar förbi
Det har nu gått 6 dagar sedan vi fick beskedet. Ett besked som ekar tomt i våra hjärtan. Hopplösheten har slagit en hård knut kring vår längtan efter ett barn. En längtan efter ett biologiskt barn som aldrig kommer att uppfyllas. Vi står kvar på perrongen och viftar med våra vita näsdukar i förtvivlan. De andra, de som redan är med på färden och gemenskapen ser inte vår smärta. Jag tror de vägrar se den.
I sällskap där barn finns med känner vi oss som utomjordingar. Blickar som bränner hål i en redan trasig själ.
De kan aldrig förstå. De kommer aldrig förstå
Livet går vidare och någonstans i världen finns det ett barn som väntar på att just vi kommer till henne. En ny resa väntar och jag behöver packa
Non mollare mai
Usch jag blir nästan tårögd av din text. Hang in there, en dag kommer din tur att glädjas! :-)
Btw, jag kommer sitta vid brevboxen och vänta på de där lussebullarna. 28 rue Cardinet, 75017 PARIS. Haha!
:-P
Ramlade in här via gemensamma bloggvänner och läser lite bakåt… har ju ingen koll på ditt liv eller vad du varit med om, mer än vad jag kan tolka av dom sista texterna här på din blogg… jag har ingen egen erfarenhet av vad du skriver, förutom att jag är ofrivilligt barnlös… inte pga att jag inte kan få barn, det vet jag inte, har aldrig provat… men pga att jag varit singel i hela mitt liv och inte fått chansen att prova. Det har varit väldigt frustrerande många gånger, framförallt när vänner och folk omkring en skaffar barn och sen ett till och plötsligt ligger långt före en själv. Jag har alltid velat ha barn, jag har längtat och längtat men åren har gått och det har inte funnits någon chans för mig. Jag funderade ett tag på ensamadoption, kollade upp storkkliniken i Danmark för insemination, ”råka” bli gravid med någon slumpmässigt utvald… men jag kunde inte göra så och jag insåg också att jag inte ville vara ensamstående mamma om jag inte behövde. Jag har nu fyllt 35 och jag hade börjat ställa in mig på att det nog inte skulle bli några barn för mig, men i våras träffade jag en man och har för första gången i mitt liv ett stadigt och seriöst förhållande och den där längtan har återigen satt sitt grepp om mig… vågar jag hoppas på att det kanske kan bli nåt i framtiden, samtidigt är jag livrädd för att jag har väntat fär länge och att det inte går. Min syster har genomgått IVF och flera i min bekantskapskrets, så jag vet att det inte bara är att sluta skydda sig och tro att det händer. Speciellt inte som oddsen är låga och blir lägre för varje år. Som sagt jag har inte försökt, så jag vet inte om jag kan, men jag oroar mig redan för besvikelsen över att det inte kommer att funka och att jag nu är försent ute för att kunna göra något åt det… Jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för dig, jag kan till viss del förstå paniken och den stålkalla kylan i magen när man inser att det kanske inte blir, men ge inte upp- när du minst anar det så…!
Jag vet inte om du inte kan bli gravid av nåt medicinskt skäl, men jag har en vän som genomgick IVF för att dom inte kunde få barn- utan anledning egentligen… tack och lov gick det vägen, men bara ett par månader efter sonens födelse blev hon gravid igen- alldeles av sig själv!!! Och det var ett chockbesked kan jag lova… när pressen var borta, så gick det plötsligt… så nu har dom två illbattingar… inte alls vad hon tänkt sig, men inte ovälkommet heller… en annan bekant adopterade för att dom inte kunde få barn och när dom kom hem med sin lilla, uptäckte dom att dom var gravida- med tvillingar!! Så där blev det inte heller som dom tänkt…. så det finns solskenshistorier också, mitt i bedrövelsen… Som sagt, ge inte upp! Kämpa på- det löser sig på ett eller annat sätt :-)
hehe…oppps… ja jag misstog mig där och trodde du var tjej ;-) Jag har ju som sagt inte läst din blogg från början och har inte reagerat på nåt du skrivit att det skulle vara en man. Man läser ju mycket utifrån sig själv och på nåt sätt uttrycker du dig som en kvinna- sagt som en komplimang ;-) Men det spelar ju ingen roll… vi är ju av samma generation, samma ålder och så vidare, så jag antar att vi båda upplevt ungefär samma saker med vänner osv. Tack själv för ett långt svar :-) Skönt också att få bekräftat att män längtar lika mycket som kvinnor efter barn- har haft den diskussionen med en manlig vän som påstod att män inte längtar efter barn, att det biologiskt inte funkar så- att kvinnor längtar, för att det är biologiskt… och jag bara häpnade, för det tror jag inte ett dugg på… jag tror sånt är individuellt och inte har med kön att göra… :-)
Jaa… du har nog rätt, att man kanske längtar efter olika saker. Jag har inte funderat så mycket på det… Jag vill nog också vara gravid och få uppleva allt det där som alla pratar om… man känner sig lite snuvad på konfekten… utestängd på nåt sätt, utanför- när kompisar börjar prata om graviditet, förlossningar och amning… och det var väl en av anledningarna till att jag inte funderade mer på allvar att ensamadoptera. Man vill få möjligheten att vara med om det där… och just det där kan nog inte en man längta efter ;-)
Min pojkvän har uttryckt att han inte tycker att bebisar är speciellt roliga… han är mer intresserad av när dom blir ett år typ… när man kan prata och börja hitta på saker tillsammans. Jag är ju jättesvag för just bebisar, modersinstingten kickar igång direkt och man vill bara hålla och ta hand om och beskydda… Så det är kanske så, man längtar efter olika saker….
Ja det där att uttrycka sig kvinnligt… vad menas med det egentligen… hehe… hur ska jag förklara att jag misstog mig… nu drar jag alla män över en kam här, men män överlag är inte så vältaliga, i text, uttrycker kanske inte sina känslor på detta sättet, är inte så utlämnande… dom skriver kort, koncist och analyserar inte på samma sätt… kvinnor har väl en tendens att fundera mer, gärna älta och överanalysera… nu säger jag inte att det är det du gör, men att du skriver väldigt genomtänkt och snabbt och mycket (tanke på dina snabba långa svar…) Jag får känslan av att du skriver mycket annars också, kanske är journalist eller författare eller konstnär av något slag ;-) När män skriver på ett ”bättre sätt” så är dom oftast utbildade eller jobbar med ord på något sätt… oj vad jag generaliserar och har fördomar här nu… men jag tror att du kanske förstår vad jag menar… ;-)
Jag tycker det bästa med december är att man får dricka glögg annars är det typ som november fast lite kallare ju :D
HejHej! Kul att Sanna Tider har hittat hit ;)
Det dar hotellet du beskrev lat da inget nice.. hoppas man aldrig hamnar i en san har situation igen..
Jag blir jatteledsen av o lasa det du skriver.. Du har nog ratt i att vi inte kan forsta.. Jag kan bara ana att det gor valdigt ont och ar valdigt jobbigt.. Men tillsammans klarar ni er ut ur den har jobbiga sorgen och langtan..
Ta hand om er!
Imon kommer jag hem, da hors vi lite mer :)
Kram
Sv: Nej det kunde inte blitt bättre! Helt underbart! Roligast va att få vara med bästa vännerna :)
Nu är jag hemma igen.. Skönt att va ledig 3 dagar nu innan skolan drar igång igen..
Hoppas du mår bra!
Antar att jag har jäkligt många nya inlägg som väntar på att bli läste på bloglovin nu! Fan vilket jobb asså!
Kramkram :)
Usch vad jobbigt, men som du skriver, någonstans finns det någon som väntar på just er! Svar, Amsterdam kan jag verkligen rekommendera, väldigt fint och massor av bra krogar!
Vad tråkigt att höra att detta inget gick vägens, men som du skriver så finns det ngn där ute som väntar på er och som kommer bli del av er lilla familj så småningom :) Man kan nog inte ens tänka sig hur det är förrän man är i samma situation.
Jag skulle faktiskt oxå tycka att det vore riktigt spännande att få göra ett konditionstest! Vilken utmärkt julklappsidé. Annas önskar jag mig inte så mycket särskilt förutom en transferlink till pulsklockan, nya träningskläder, en spikmatta, eller massage sitter ju aldrig fel :)
Snaaaaart berättar jag, snaaaaart : ) Håll ut! Måste samla lite mod först..
Så du tyckte inte jag va snygg på fotot?! Schysst! Asså jag va så full och skulle göra nån ful min av nån anledning jag inte kommer ihåg o så blev det sådär hemskt.. jaja :)
Visst är det lustigt hur man skapar sig en bild av människor bara genom en blogg..