invisible world

Min fru har varit jätteförkyld de sista dagarna. Sedan i söndagskväll har jag känt mig lite smått förkyld men ändå mått bra. Förkylningen har inte brutit ut.

Eftersom det är min återhämtningsvecka på träningen så har jag tagit det lugnt. Men igår var det tidtagning på Elljusspåret med klubben jag tränar med.
På uppvärmningen kändes allt bra. Vi startade i ett högt tempo och redan efter 1 kilometer tog jag helt slut. Kroppen orkade inte svara på det höga tempot.
Jag bröt och kände mig jävligt dum. När det gäller träning och tävling har jag en enorm vilja. Vägrar ge upp om jag känner mig trött, skadad eller om jag är allmänt seg.

Men igår var jag bara tvungen att kliva av. Jag mådde inte bra helt enkelt. Det här sätter sig på mitt psyke på en gång. Jag blir besviken på mig själv och funderar på min kapacitet. Har jag för höga målsättningar med min löpning och tror jag helt enkelt att jag kan springa fortare än vad jag är kapabel till?
Var nedstämd hela kvällen och funderade en massa.

Borde kanske skaffa mig en personlig mental coach som kan få mig på bättre tankar. Eller så kanske jag borde släppa löpningen på obestämd tid. För så här kan jag inte må efter varje missade personliga rekord och dåliga lopp.