invisible world

Min tredje tävling för året var Midnattsloppet.

Uppladdningen inför loppet var matlagning hemma hos älsklingens mamma. En perfekt uppladdning skulle det visa sig.

Just innan start började det regna. Typiskt men jag tänkte att inga yttre omständigheter skulle få förstöra mitt lopp. Förstår inte hur man gör en uppladdning inför en tävling så jag försökte äta skonsam mat för magen som fisk. Förutom bra mat försökte jag bara ta det lugnt.

Enligt min klocka avverkade jag första kilometern alldeles för snabbt – 3.56 min/km. Undrade hur jag skulle orka hela vägen och försökte hålla tillbaka tempot lite. Tanken var att jag skulle göra de 5 första kilometrarn på 21.15 min för att sedan öka efter Risåsbacken. Istället gjorde jag de första 5 km på strax under 20 minuter. Fortfarande gick det fort men jag kände mig ändå i rätt bra form.

De två sista kilometerna var jobbiga. Hela Vasa Allén och Avenyn var tuff löpning. Inte så snygg löpstil utan det var mer att kämpa sig fram.

När jag passerade mållinjen stod klockan på 22.40: 22 vilket skulle innebära en sluttid på 40.22 eftersom vi startade loppet kl. 22. När jag sedan kikar på min egen klocka ser jag att den står på 40.06. Härligt, en ännu bättre tid men jag kunde inte lita på att jag startat/stoppat klockan rätt.

Vid målgången är jag helt slut men återhämtningen går rätt fort. Det är ett tecken på att jag är rätt bra tränad.

Hemma kolla jag resultatet på datorn och det visar sig att jag gått under 40 minuter på 10 km. Den exakta tiden är 39.54. Ett stort mål och milstolpe har jag klarat av. Fantastiskt skönt!

Nästa mål jag ska klara av är att komma ner till 37.30 min/km. Det kommer bli tufft men jag ska ge det en ärlig chans till nästa sommar och Midnattslopp.