invisible world

Det har snart gått 1 vecka sedan vårt första besök hos hemutredaren. Fast egentligen är det andra gången som vi träffar henne eftersom vi inte hade följt reglerna för när en hemutredning kan starta.

I början kändes det som vi fortfarande inte var välkomna där men efter att vi fått förklara vår situation mjuknade hon och möte gick rätt bra till slut.

Vi har bokat in ytterligare ett par besök varav ett hembesök. Det känns nervöst men ändå spännande att vara med om detta. Våra liv kommer att utredas och förhoppningsvis anses vi vara lämpliga föräldrar till ett adoptivbarn. Barnet har inte fötts ännu och allt står skrivet i stjärnorna om vilket land det blir eller om det blir en pojke eller flicka.

På jobbet är det fullt upp och jag försöker njuta av den ledighet jag har på kvällar och helger. Mycket till vila brukar det aldrig bli men det är så jag vill ha det också. I alla fall till en viss gräns.

I helgen träffade vi bästa M, jag spelade korphockey, tränade löpning och var på ett dop. Kommande helg blir det middag hos min svåger. Deras familj ska skriva ett referentbrev som kanske tas i beaktande sedan i bedömning av hemutredningen.

Intressant att se hur de ser på oss som ett par och blivande föräldrar.