invisible world

Order från högsta ort är att ta det lite lugnt med träningen. Akupunktören vill att jag ska träna så lite som möjligt för att behålla min form som jag har i dagsläget. Det blir svårt att träna mindre och ändå vara lika ”bra”. Det säger sig självt att det inte går.

Det finns vissa saker som trots allt är viktigare än träningen. Jag får lyda hans order för att det ska bli ett så bra resultat som möjligt. Det kommer nog bli lika mycket mängdträning men med ett lugnare tempo.

Enligt akupunktören så tar energin från min träning för mycket av den energi som nålarna skapar.

Idag har vi ätit broccolisoppa toppat med creme fraiche och spetspaprika. Supergott. Soppa äts alldeles för sällan. Kanske är det minnesbilder av skoltidens köttsoppa och att man ”aldrig” blir riktigt mätt av soppa som gör det. Gott var det i alla fall.

Hade tänkt att dagens intervallpass skulle ge mig möjlighet att köra i mitt eget tempo. Istället skulle de köra elljusspåret på tid. Jag valde att avstå eftersom jag känt mig sjuk senaste veckan och resultatet skulle inte göra mig själv rättvisa. Tidtagningen får vänta till en annan vecka. Rekordet ligger på 10.13 på 3051 km. Imponerande!! Undrar vad min tid skulle bli. Gör jag under 11.30 är jag nöjd.

Dagens träning: löpning

Sträcka: 6,6 km

Tid: 29.39 min

Medelpuls: 150 slag/min

Maxpuls: 171 slag/min

Medelhastighet: 4.30 min/km

Maxhastighet: 3.22 min/km

475 kalorier förbrändes

Inte nog med att jag förra veckan kände mig förkyld och var tvungen att gå till tandläkaren två gånger. Dessutom behövde vi ta nya blodprover inför vårt tredje och sista försök med provrörsbefruktning.

Blodproverna räcker bara i två år och det är faktiskt så länge sedan vi gjorde vårt första besök för att få hjälp med vår ofrivilliga barnlöshet.

Som ni nu förstått är jag verkligen rädd för sprutor. Dessutom känner jag mig alltid orolig för vad de kan hitta i blodet.

Proverna gäller HIV och Hepatit. Logiken styr verkligen inte mina rädslor. Å andra sidan brukar väl nästan aldrig det logiska vara inblandad i våra rädslor.

Hade jag inte HIV vid förra provet så är det helt säkert att jag inte har det nu heller. Trots detta känner jag mig lite rädd och orolig.

Tänk om man kunde resonera som Spock från Star Trek i vissa situationer.

Hur enkelt hade det inte varit då?

Jösses vad saker vi måste gå igenom i vår längtan efter ett barn. Vi kämpar och kommer inte ge upp i första taget.

Kram på er

Den senaste veckan har det känts som en förkylning ska komma med dunder och brak.

Det började redan förra söndagen efter jag hade varit ute på träningsrunda. Var frusen och började känna mig öm i halsen. Bestämde mig för att hoppa över träningen ett par dagar.

När jag inte hade fått någon förkylning på onsdagen gick jag på ett spinningpass.

Sedan har jag känt mig trött, lite öm i halsen men det blir liksom inget mer utav det.

Senast igår trodde jag att jag hade feber. Termometern visade 37,0 vilket innebar att jag kunde ge mig ut på en lättare joggingrunda.

Det kändes bra i kroppen trots inbillad sjukdom och att det var ett par dagar sedan jag var utan träning. Vet inte hur länge sedan jag hade ett så långt uppehåll. Blir jäkligt rastlös och vill inget annat än att kunna träna. Det blir som en drog eller livsstil, vilket ni vill.

Som sagt var förra veckan lite orolig. Trodde dels att jag skulle få förkylning. Dessutom hade jag ett besök hos tandläkaren på tisdagen. Visste att jag hade ett hål på en framtand som skulle lagas. Även min visdomstand hade börjat röra på sig och det hade blivit en infektion. Gissa hur gott det smakade i min mun. Jag har hela tiden sagt att jag inte vill ta bort visdomständer så länge de inte ger mig bekymmer. Nu har det blivit ett problem och en remiss är skickad till odontologen.

Hjälp, jag är tandläkarrädd. Det är framför allt sprutor som ger mig stora skräcken!

Efter besöket fick jag lite beröm för att jag varit duktig med fluorsköljning och att jag kunde klara av besöket. Haha, jag är över 30 och tjejerna gullar med mig.

Underbart :) Men i like it

Fick komma tillbaka på fredagen för att laga mitt hål. Tandläkaren visste att jag var rädd för sprutor men ändå säger hon att sprutan jag skulle få är den som gör mest ont.

Bra psykolog va?

Det gick bra och bedövningen släppte nästan omgående. Skönt att jag nu är felfri i munnen förutom min visdomstand.

Visste ni att jag hade varit borta från tandläkaren i 15 år för att jag varit rädd.

Måndagens träning: löpning

Sträcka: 5.21 km

Tid: 26.02

Ett par dagar den här veckan har det känts som jag ska bli förkyld. I onsdags kändes det rätt bra så jag körde ett spinningpass. Idag känns det tungt i bröstet men jag har varken snuva, ont i halsen, hosta eller andra förkylningssymtom. Visserligen känner jag mig lite hängig men inget värre än så. Undrar om man kan ha nån överansträngning i luftrören utan att vara förkyld. Låter helt knäppt – jag vet!

Blir lätt rastlös och jag vill inget annat än träna. Kommer att det väldigt lugnt tills jag känner mig helt bra i kroppen.

I helgen är det barnkalas och fika med vänner för att få se bilder från bröllopet.

Idag har jag ställt in träningen! Känner mig inte helt hundra i kroppen. Möjligen är en förkylning på väg. Eftersom jag är nojig när det gäller sjukdomar tror jag naturligtvis att svininfluensan kommer till mig som ett brev på posten.

Valde att inte träna eftersom jag inte vill riskera min hälsa eller att träningen ska bli lidande i onödan. Istället hann jag träffa två vänner efter jobbet. Det blev två kaffe på kort tid. Trevligt, trevligt men nu vill jag känna mig helt frisk så att jag kan börja med träningen igen.

Hoppas ni håller er friska!

Idag har vi varit ute i den södra skärgården. Det var ett underbart väder och en perfekt dag för en utflykt. Matsäck packades och vi färdades över hela stan för att komma ut mot skärgårdsbåtarna. Bilen är på verkstaden så det fick bli att åka kommunalt idag.

Bestämde mig för att besöka den ö där min fd. kommer ifrån. Det är nu drygt fyra år sedan jag var där senast. Jag har saknat ”min” ö. Vägarna, stigarna och platserna är bekanta för mig och saknaden efter ön kom tillbaka. Det var med en skräckblandad förtjusning som jag var tillbaka. Vågade gå så nära så att min fd skulle kunnat hoppa fram bakom deras buske och skrika bu. Det var lite pirrigt att gå förbi huset men jag klarade det.

Tänk att ett gammalt förhållande ska spöka så mycket. Nu hoppas jag det blir mer besök på ”min” skärgårdsö.

Jag har saknat dig. Vi ses snart

Fortsatt mycket att göra på jobbet. Men jag trivs när det händer saker. Sedan gör det inget om det är lite lugnare ibland heller.

I måndags var M tillbaka på jobbet. Skönt att ha människor omkring sig som jag kan prata med. Hon är från Piteå och är alltid glad och trevlig. Helt enkelt en bra person.

Kanske för att hon också är från Norrland J

Just nu försöker jag hitta plats i mitt liv för allt jag vill göra men schemat för hösten verkar inte räcka till.

Först och främst har jag ett heltidsjobb. Jag vill försöka träna 4 -5 gånger i veckan för att dels kunna hålla mig i form och kunna nå mina mål inom löpningen.

Akupunkturen måste få en egen dag eftersom vi så gärna vill få tillökning. Så det har absolut högsta prioritet.

På måndagar vill jag försöka hitta en träningsaktivitet som spinning alternativt kombinerat med skivstång eller core.

Tisdagar är bokat för intervallträningen.

Onsdagar får bli en vilodag då jag måste jag ta mig till akupunktören.

Torsdagar har jag en kompis som springer lite längre distanser i Skatås och det vill jag gärna vara med på.

Fredagar är det träningsdag för löpning och även lördag och/eller söndagar.

Dessutom kommer jag att spela korphockey även nu från oktober till mars. Även fast det inte är varje vecka så kommer det att bli en onsdag eller torsdag kväll som går till det också.

Inte nog med det har jag anmält mig till att läsa Antikens- kultur och samhällsliv. Visserligen på halvfart men om jag ska gå vill jag gå in för det till 100%. Annars kan jag lika gärna låta det vara.

Hade också tänkt göra klart min magisteruppsats i historia under det här läsåret.

Jag inser nu att det inte går. Det får bli mina studier som får vika sig. Jag har en utbildning redan men det skulle vara kul att läsa lite för skoj skull.

Men jag måste prioritera min fru, vänner och vila också. Det måste absolut få plats.

Jag vill även ge min träning en chans för att nå mina mål.

Det kommer som sagt bli en tuff höst och kanske även vår.

Känner ni igen er om scheman som aldrig går ihop?

Dagens träning: löpning

9 km i Skatås på både grusväg och Bohusleden. Det var ett sånt grymt träningsväder igår. Solen lös och jag sprang med några kompisar. Fan, såna stunder blir man så lycklig av.

25 km cykel (Till jobbet – till träningen – hem från träningen)

Mina föräldrar är inte världsberömda för att visa känslor. Har de senaste åren börjat tänka på hur mycket jag saknat värmen av kramar, krypa upp i soffan hos mina föräldrar och att de kunnat uttrycka ”äkta” känslor som gråt och skratt. Kanske en förklaring är att både mamma och pappa inte hade den bästa uppväxten själva. Trots det tar det inte bort mina känslor om närhet.

Inför bröllopet skulle mina föräldrar, min syster och hennes pojkvän samt fyra hundar åka ner i en bil. Frågade flera gånger om det inte skulle bli trångt och eftersom de skulle bo i en liten stuga alla kunde det kanske bli så att man trampar varandra på tårna.

Senare får jag ett mejl där de undrar om vi verkligen vill att de ska komma ner till bröllopet. Detta eftersom vi har varit så frågvisa om hur de ska åka och bo. Det sårade mig – självklart vill jag att de ska komma. Hur kan de ens ställa frågan. Vi ville bara vara säkra att de skulle ha det bra.

På bröllopet försvinner mina föräldrar med syster och pojkvän tidigt på kvällen. Att pappa gick hem kan jag förstå eftersom han har migrän. Men att de övriga inte ville stanna samt att de inte sa hejdå till min fru eller till dom de hade suttit vid bordet med kändes märkligt. Dessutom saknade jag att de inte sa några ord till mig eller till de övriga om ”tack för det fina bröllopet” eller att jag är deras son och att de är stolta över mig. Jag krävde inget tal på flera minuter utan endast ett par ord på vägen. Känner mig sårad och besviken.

Nu på eftermiddagen hade jag fått mejl av pappa där han ber om ursäkt för det inträffade och att han haft skuldkänslor för att det blev som det blev. Ursäkten kommer först efter att jag påtalat det som inträffat. Hur ska jag ställa mig till det?

Jag är en person som vill gå vidare och är inte långsynt. Trots allt saknar jag en naturlig relation till mina föräldrar. Dessutom saknar jag en relation till mina syskon på min biologiska pappas sida. Skulle även vilja ta en kontakt med min biologiske far.

Varför är det så svårt och komplicerat med familj och relationer.

Jag är lycklig men saknar ändå min familj.

Kram

Dagens träning: vila

Cykel 15 km (till och från jobbet)

Har vaknat flera gånger under natten för att kolla vad klockan varit. Snacka om att jag är lojal till mitt jobb och i och inte vill försova mig  :)

Ville vara i god tid på jobbet för jag visste att det skulle finnas hur mycket e-post att svara på och en drös med papper på jobbet. Tänk vad rätt jag hade. Brukar alltid äta frukost på jobbet men idag fick den utebli och det blev en sen lunch istället.

Efter jobbet tog jag mig till Life för att testa en ny anläggning. När jag kommer in i spinningsalen är det första jag tänker ”Vad fan det här ser precis ut som lokalen i Torsk på Tallin”.  Ni vet hur lokalen ser ut i filmen när de har dans? Gissa om jag kommer fortsätta träna hos Life :)

Tänker fortsätta hos Friskis och Svettis. Bra lokaler, bra tider och duktiga instruktörer.

Efter en lång dag tänker jag nu slänga mig i soffan med min fru och se avsnitt 7 och 8 av True Blood. Tror visst vi har blivit lite addicted.

Någon som vill se bilder från bröllopet :)

Kram

Dagens träning: Intervall

Uppvärmning 15 min.

8 x 3 minuter med 1½ minuts vila.

Cykel 15 km (till och från jobbet)

Imorgon blir det en nystart. Fler inlägg här på bloggen och jag ska läsa om er alla igen.

Nu väntar sängen!

Kram på er alla som läser min blogg!

Dagens träning: Spinning

Spinning 45 min (Medelpass)

Cykel 15 km (till och från jobbet)