Det har nu snart gått 14 dagar sedan jag opererade bort min visdomstand.
Smärtan som jag hade visade sig vara en infektion. Hade en massa var i munnen som smakade ruttet. Ryser bara jag tänker på det.
Åkte till tandläkaren förra måndagen och de tog bort mina stygn, spolade rent såret och satte ner en liten tygbit med bakteriedödande medel.
Helt fantastiskt skönt och nästan all smärta försvann i ett nafs. Samma procedur upprepades på onsdagen och fredagen.
Som inte en opererad visdomstand och infektion skulle vara tillräckligt har jag fått en förkylning. Eftersom jag aldrig blir måttligt förkyld brukar det vara hela paketet jag har att vänta mig; halsont, snuva, kliande ögon och eventuell hosta.
För tillfället ser jag ut som Rudolf med röda mulen. Fast jag har ytterligare ett rött attribut – röda ögon. Hur snyggt som helst.
Är förbannat trött på det här nu. Saknar mitt vanliga liv med träning och att få sova ordentligt. Bara en natt, snälla. Dessutom är jag inte vidare social för tillfället.
Hoppas förkylningen har blivit så pass mycket bättre att resan till Sollefteå på onsdag eftermiddag kommer bli lugn.
Här hemma händer inte mycket. En fruktansvärd tandvärk håller mig vaken om nätterna. Det är en smärta som jag inte önskar min värsta fiende. Tabletterna hjälper lite då och då känns det som. Käkar Citodon, Ibumentin och Kåvepenin. Den sistnämnda för att hålla en eventuell infektion i schack.
Det jobbiga är att Ibumentinet får jag bara ta tre tabletter av och den hjälper endast bra tillsammans med Citodon som jag kan ta 8 tabletter om dagen av. Får alltså planera vilka timmar om dagen jag ska djävulskt ont. Hur kul är det på en skala.
Låter otroligt att jag skulle ha fått en infektion trots att jag käkar Kåvepenin. Ska ändå ringa odontologen imorgon och höra mig för, dels om infektionen och om det finns andra tabletter som hjälper mig bättre. Samt när i helvete den värsta smärtan ska ge med sig. Det har nu gått 5 dagar sedan ingreppet och det känns inte som nåt har blivit bättre. Kanske en liten sak och det är att jag kan öppna munnen några centimeter. Hipp, hipp, hurra !!
Som inte det vore allt – det smakar dött djur i munnen också även fast jag försöker skölja med bakteriedödande och borsta så gott det går. Vill inte ens tänka på vad det är jag spottar ut och som är lite rosafärgat. Är det sårvätska eller var. Pest eller kolera kanske.
Nattens sömn: 00.00 – 02.00, 04.00 – 05.00, 07.00-11.15
Fan att det ska göra så ont att dra ut en visdomstand. Ser ut som jag har gömt en handboll i ena kinden.
Vaknade i natt av att jag hade så jävla ont. Fick bli två tabletter och efter några timmar kunde jag somna om igen. Blöder fortfarande i munnen om jag råkar öppna den lite för mycket. Är jävligt trött på att ha ont redan nu.
Får hoppas att man är någorlunda smärtfri till jul så att man kan äta och vara en social människa. Just nu vill man bara gå till sängen och dra täcket över sig.
Igår var det dags att ta bort min visdomstand. Det är inget jag har sett fram mot eftersom jag har lite tandläkarskräck. Att operera bort en visdomstand är väl det värsta man kan göra känns det som. Dessutom är det kostar det en del.
När jag kom till Odontologen fick jag lugnande tabletter. Det dröjde inte länge förrän jag hade somnat i vilstolen. Själva operationen tog kanske 50 minuter. De fick dela tanden ett par gånger innan de kunde dra bort den. Tanden satt nära en stor nerv som går vid hakan så de var tvungen att borra i käkbenet för att kunna frilägga tanden.
Var hemma vid 15 tiden igår och hade jäkligt ont. Kanske lite mindre smärta än vad jag förväntat mig men ändå tillräckligt för att jag inte skulle kunna sova riktigt bra. Så fort jag öppnade munnen började det blöda och jag har suttit med kompresser stora delar av gårdagen.
Idag känns det lite bättre. Inte tagit någon smärtstillande tablett mellan 04.00 och 12.00. Försöker att inte äta dom som godis eftersom jag inte tror det är så jättebra. Längtar tills jag kan äta riktig mat igen och att smärtan försvinner. Just nu är jag svullen så det står härliga till. Ser riktigt kul ut :)
Det har nu gått 6 dagar sedan vi fick beskedet. Ett besked som ekar tomt i våra hjärtan. Hopplösheten har slagit en hård knut kring vår längtan efter ett barn. En längtan efter ett biologiskt barn som aldrig kommer att uppfyllas. Vi står kvar på perrongen och viftar med våra vita näsdukar i förtvivlan. De andra, de som redan är med på färden och gemenskapen ser inte vår smärta. Jag tror de vägrar se den.
I sällskap där barn finns med känner vi oss som utomjordingar. Blickar som bränner hål i en redan trasig själ.
De kan aldrig förstå. De kommer aldrig förstå
Livet går vidare och någonstans i världen finns det ett barn som väntar på att just vi kommer till henne. En ny resa väntar och jag behöver packa
Non mollare mai
Pernilla Wahlgren var en tidig favorit i mitt tonårshjärta. Många år senare finns hon fortfarande kvar. Hon ser jättebra ut. Vackrare idag måste jag säga. Som ni förstår kommer jag inte att missa när Pernilla bakar och lagar mat i rutan. Pernillas jul heter programmet om ni har missat det. Vänner och släkt bjuds in till hennes hem utanför Lidingö för att pyssla, baka och laga julmat.
Bild: www.pernillawahlgren.se
Vad tycker ni om Pernilla Wahlgren? Visst ser hon bra ut?
Inte om en månad. Inte om ett år. Inte igår. Det är imorgon som det gäller. Imorgon ska ägg och spermier mötas i ett labratorium. Vi hoppas så klart att utgången ska bli det allra bästa. Tyvärr har vi inte så stora förhoppningar.
Det verkar hopplöst och det känns som jag bara vill ge upp. Skrika rakt ut och brista i gråt. Svaret ekar tomt. Något försvinner under mina fötter. Vi orkar resa oss ännu en gång. Vet inte om det blir lättare eller svårare för varje gång – men reser oss upp igen, det gör vi.
Varför ska det enkla vara det svåra? Det finns inga självklarheter längre. Världen rusar förbi och trycker upp sitt långa finger i vårt ansikte. Ett tomt skratt och ett äckligt hånleende som smetar sig fast. Är det vår tur snart hör jag mig själv fråga medan de andra vinkar adjö.
Imorgon är det dags!
Den här veckan gäller det. Vi ska göra vårt sista IVF. Försöker så gott det går att hålla tankarna och nervositeten borta. Vi har ändå fortsatt vidare i tanken om det inte fungerar. Visst kommer vi bli oerhört besvikna och jätteledsna om det inte fungerar den här gången.
De senaste två åren har tankar på varför, orättvisa och avundsjuka varit ständigt närvarande. Samtidigt har vi kommit närmare varandra och lärt oss att inget är givet och självklart. Det har varit en oerhört tuff tid och det kommer fortsätta vara det om det inte lyckas. Kärleken gör oss stark och vi får inte glömma bort att vi har det hur underbart bra som helst utan barn. Men visst längtar vi och vill bli en större familj.
Endast tiden har svaret.
Min sista akupunkturbehandling är snart här. Nu får vi se om det har gett resultat.Akupunkturen har hjälpt få ett lugn i kroppen och jag sover mycket bättre nu. Alltid något om ni frågar mig.
Idag har jag träffat I från Funbeat. Har sökt efter träningskompisar som vill springa lite längre sträckor. Så idag har vi varit ute på en 13 km runda i regnet.
För att inte tänka så mycket på det som komma ska i veckan är träning inbokad, ska se Champions League matchen mellan Barcelona-Inter med en kompis på en sportpub på tisdag. Dessutom har jag en barndomskompis på besök i stan som jag kommer att träffa. På söndag är det vår traditionella dag för julbak. Mycket kul att se fram mot. Det kanske behövs …..
Vet att jag är den oroliga typen men nu kan man inte ens vara säker med en vardagslyxprodukt som handdukstorken. Tänk att efter en skön dusch ta handduken och få en sån jäkla stöt från torken att du avlider. Badrummet är fyllt av faror – halka och slå huvudet, ett felskär med rakhyveln och halspulsådern ryker, en tops som åker alldeles för långt in i hjärnan eller en prutt som får hela toalettstolen och stora delar av lägenheten av flyga i luften.
Bild: www.skonahem.se
Hur kan den här trevliga platsen vara förenat med dödsfara?
Funderar på om det är värt risken att i fortsättningen njuta av en lång och varm dusch och om behoven ska skötas ute i naturen.
Vad tror ni?
Vissa frågeställningar är värda att fundera lite extra över ….
* Finns det olyckliga lösningar?
* Kommer Pernilla Wahlgren att bli äldre?
Jag kommer naturligtvis att se Pernilla Wahlgrens jul. Min ungdomskärlek :)
Vad funderar ni över?