invisible world

Min fru har varit jätteförkyld de sista dagarna. Sedan i söndagskväll har jag känt mig lite smått förkyld men ändå mått bra. Förkylningen har inte brutit ut.

Eftersom det är min återhämtningsvecka på träningen så har jag tagit det lugnt. Men igår var det tidtagning på Elljusspåret med klubben jag tränar med.
På uppvärmningen kändes allt bra. Vi startade i ett högt tempo och redan efter 1 kilometer tog jag helt slut. Kroppen orkade inte svara på det höga tempot.
Jag bröt och kände mig jävligt dum. När det gäller träning och tävling har jag en enorm vilja. Vägrar ge upp om jag känner mig trött, skadad eller om jag är allmänt seg.

Men igår var jag bara tvungen att kliva av. Jag mådde inte bra helt enkelt. Det här sätter sig på mitt psyke på en gång. Jag blir besviken på mig själv och funderar på min kapacitet. Har jag för höga målsättningar med min löpning och tror jag helt enkelt att jag kan springa fortare än vad jag är kapabel till?
Var nedstämd hela kvällen och funderade en massa.

Borde kanske skaffa mig en personlig mental coach som kan få mig på bättre tankar. Eller så kanske jag borde släppa löpningen på obestämd tid. För så här kan jag inte må efter varje missade personliga rekord och dåliga lopp.

Det är inte sant! Eller är det faktiskt så att bredbandet och digital-tv funkar? Jag nyper mig själv i armen för att förstå. Det vill inte riktigt gå in men samtidigt ser jag det med mina egna ögon. Det är en dröm och det känns fantastiskt. Fast varför ska jag känna mig lättad och glad för nåt som bara ska funka?

Ibland är i-landsproblemen helt oöverstigliga men nu funkar allt efter månader av fullkomligt kaos.

Törs jag ropa hej eller är jag fortfarande bara i mitten av bäcken?

Det är lördag och jag får frukost på sängen. Idag är det min födelsedag och jag får en puss på kinden av min fru.

Istället för att festa hela natten lång har vi lovat bort vår arbetskraft. För ett tag sedan köpte de äldre hus med stor tillhörande tomt. Det finns massor att pyssla med. Det är ett renoveringsobjekt men ändå beboeligt.
En kompis till oss fyllde 30 år tidigare i år. Presenten hon fick från oss kompisar var att vi skulle hjälpa till att gräva, kratta, plocka, måla och annat som behövs göras på våren.
Det blev en lång dag men det var jättekul att träffa vänner. Det fanns en massa mat och jag var supermätt. Tur jag var ute och sprang på söndagen för att få bort överskottet :)

Minns min ungdom och att värmen brukade komma i samband med min födelsedag. Ser mig själv i kortbyxor på uteplatsen hemma hos mina föräldrar. Jag dricker blandsaft och äter kanelbullar. Vad visste jag då om vad världen hade att erbjuda mig? Det är den 10 maj och jag har handskar på mig när jag cyklar till jobbet på morgonen.
Det måste vara nåt allvarligt fel med vädret. Vill ha värme nu och inga dagar får gå till spillo. Våren och sommaren är kort i Sverige och då vill jag få ut mesta möjliga.

Fyllde år i lördags. Herregud, ett år försvinner så fort. Ännu en födelsedag. Har fått en massa bra presenter med tema löpning

* Prenumeration på Runners World
* Presentkort på Löplabbet
* Presentkort på Team Sportia
* Pengar
* Biobiljetter
* Böcker

Igår var min frus systrar, bror med familj, samt mamman med man på besök. Kladdkaka, bullar och latte serverades. Jättekul att träffa alla igen. Senast vi sågs var i Thailand i 30 graders värme. Riktigt så varmt var det inte igår.

363 dagar till nästa födelsedag. Vet redan nu vad jag önskar mig

Igår var vi hos banken för att diskutera vår ekonomi. Som jag skrev tidigare känns det alltid pirrigt. Nästan så att man skäms för hur lite pengar som finns på löne- och sparkonton samt att jag knappt har börjat pensionsspara.
Kvinnan var lite vimsig och jag hade flera frågetecken snurrandes i omloppsbana efter besöket. Fast lite fick vi klart för oss.

1. Istället för att betala av ett visst lån kunde vi betala av hälften av det och lägga resten på ett sparande.
2. Bytt pensionsfonder
3. Adoptionslånet skulle inte vara några problem att lösa

Det sjuka är att vi köpte vår lägenhet för 1 510 000 vilket blir 750 000 kr var i lån. Bankkvinnan sa att det i princip inte är några lån alls. 750 000 är inga pengar enligt henne. Hur kan man resonera så?
När vi sedan diskuterade ett större boende så kräver banken nu att 2 personer ska ha 12 000 kr över efter att alla fasta avgifter är betalda. Det är grundförutsättningen för att låna. För en enskild person är det 7000 kr som hon ska ha kvar. Känns inte det som rätt mycket pengar?
Visst klarar vi det men det är inte med någon supermarginal.
Förstår f-n inte hur människor har råd att köpa lägenheter/hus för flera miljoner?
Någon som kan förklara?

Piss vilket tråkigt inlägg

Såpan med bredbandet fortsätter. Efter det att Bredbandsbolaget kopplade ur sig snarast, 28 dagar, har vi nu varit utan bredband. Telia har konstaterat ett fel på en ledning tydligen. Om det är ordnat? The circus continues . . .
Inget och då menar jag inget har gått som kundtjänst på Bredbandsbolaget eller Telia utlovat. Det är så jävla frustrerande och tar mycket energi och kraft.
Faan!!

Igår bjöds det på fika hemma hos oss för våra vänner. Jag fyller år på lördag men igår var enda dagen som passade för att träffas. Vi hade bakat bröd, gjort egen färskost och köpt bullar och kakor. Hade en jättetrevlig kväll.
Några presenter blev det också, bl.a. en salladskniv. Spännande att se ifall den funkar som utlovat :)

Idag ska vi till banken och prata om adoptionslån, sparande och hur vi ska göra med bostadslånet. Känns nästan som att gå till tandläkaren eller doktorn, nervöst och pirrigt på nåt sätt.
Jag måste börja spara för min egen del. Det ska vara bra när man går i pension sägs det
Vi har pengar för att betala av ett lån men borde kanske behöva dom som en grundplåt till adoptionen, för att inte behöva låna så mycket.
Hur skulle ni göra?

Hembesöket var nästa steg i adoptionsutredningen. Det blev inställt. Luften gick ur oss. Den anspänning som vi byggt upp under veckan försvann. Besvikelse över att det kommer ta ytterligare en vecka eller två innan vi hittar en ny tid. Därmed förskjuts hela processen ytterligare. Det bästa hade varit om vi blivit bedömda innan sommarens slut.
Varför kan det inte gå smidigt? Det kanske är vår lott att systemet ska fortsätta att sätt krokben för oss. Vem vet vad som väntar runt hörnet?

Vi har börjat se oss om efter ett större boende. Det är inget akut. Vi trivs så himla bra i vårt område och det känns inte aktuellt att flytta just nu.
Frågan är om utredaren anser att vi bor för litet. Ja i så fall är det inte mycket vi kan göra åt det nu. Allt måste väl vara bättre än att bo på ett barnhem med 25 andra i samma sovsal eller att ligga i en spjälsäng utan någon som helst beröring.
57 kvadrat men ett barn som kommer få så ohyggligt mycket kärlek, värme, omtanke, materiella förutsättningar och trygghet.

Eftersom vi hade fullt upp förra helgen har vi nu haft ledigt. Vi har mest ätit gott och njutit av det fina vädret. Men herregud vad kallt det är! Kan inte påminna mig tidigare år att jag måste ha mössa och vantar på mig vid den här årstiden när jag cyklar till jobbet. När kommer värmen?

I veckan är det aktiviteter inplanerade varje dag. Fullt upp men jag trivs. Bara det kommer dagar med helt fri tid så är jag nöjd.
Måndag: Möte bostadsrättsföreningen
Tisdag: Intervallträning
Onsdag: Födelsedagsfika för kompisar
Torsdag: Möte med banken
Fredag: Ledig
Lördag: Trädgårdsarbetande
Söndag: Födelsedagsfika för familjen. Min frus familj då :)

Har fått ett nytt uppdrag på jobbet. Kursen ingår normalt inte i mina arbetsuppgifter. Den har inte varit aktuell tidigare och jag har inte hört något om att den skulle starta och vara en del av mina uppgifter.
För några veckor sedan hörde jag lite löst prat om att det skulle bli en kurs men att jag inte skulle vara en del i detta. Sent förra veckan talade jag med min chef som sa att den här typen av utbildningar ingår hos dig men om det blir för mycket jobb skulle vi ta en diskussion. Igår blev det full fart med information till studenterna och en massa administrativt arbete.
Får inte mer betalt eller på något annat sätt kompenserad för det arbete som jag kommer att utföra. Jag har redan fullt upp och ytterligare en kurs kommer sätta mig på prov. Den saken är klar
Min chef har sagt att jag har den mest breda och komplexa arbetsuppgiften. Ändå har jag sämre villkor än mina kollegor när det gäller lön, semesterdagar och arbetstidsförkortningar före helgdagar.
När mina kollegor går hem för halvdag på fredag blir jag ensam kvar på kontoret. Det låter väl underbart?
Det här beror på att jag är anställd av en annan arbetsgivare men har samma uppgifter som jag ska utföra. Enda skillnaden är att vi har olika kurser.

Igår när jag var ute och tränade mötte jag Mustafa Mohammed. Häftigt tänkte jag. Fasiken vilken löparnörd man har blivit.
Tänkte om jag skulle be att få en autograf eller bara säga något uppmuntrande till honom. Så blev inte fallet utan jag försökte bara se till att ha ett lätt löpsteg och inte se andfådd ut :)

Idag är det födelsedagsfirande hos E. Det brukar bli stillsamma kalas och fester när E & K är arrangörer. Inte mig emot, tvärtom. Jag har vuxit ifrån det vilda partylivet med dans på bordet, halsande av vodka och svarttaxi.
Nackdelen är att kalaset är idag, en fredag. En lång vecka med tidiga mornar, sena kvällar och träning sätter sina spår. När första klunken öl rinner genom min strupe kommer gäspningarna som på beställning.
Vi ska försöka hålla ut ett par timmar i alla fall.

Imorgon ska jag träffa H för en gemensam träningsrunda i Skatås kl. 10.30

Vad ska ni göra i helgen?

I tisdags var det åter dags för ett besök på Socialtjänsten med hemutredaren. Vet inte vad det är med för känsla i kroppen som jag går dit. En blandning av hopp, nervositet och uppgivenhet. Tänk om de trots allt nekar oss till att bli föräldrar. Risken finns där och det är helt omöjligt att ge några odds på domen.

Det var en trött utredare vi mötte. Även hon hade drabbats av de senaste dagarnas askproblem från Island. Tänk att en liten vulkan kan ställa till med så mycket bekymmer. Det kanske är bra att flygplanen stannar på marken ett tag så att naturen kan vila och återhämta sig lite.

Utredaren undrade om det var något vi hade funderat över sen förra mötet men vi sa att det kändes bra. Vi fortsätter med frågeformuläret och nu ligger fokus på hur vi är som personer, jobbsituationen, intressen och boendet. Just boendet skapade en oro hos mig . . . Utredaren undrade hur vi bodde som och vi berättade att vi har en bostadsrätt på 57 kvadrat i ett fantastiskt område. Det är lugnt, nära till naturen, nära till dagis och skolor, nära till lekplatser, att vi bor i ett område som liknar skärgårdsmiljö men är på fastlandet (kullerstensgator, hus som ligger tätt m.m.) När vi sa att det var 57 kvadrat stort ändrades hennes tonfall.
Utredaren menade att många länder ser att det finns ett barnrum redan. Att barnet är planerat och har ett eget rum.

Boendet var det vi hade råd med. Vi har en ekonomi i balans och trivs hur bra som helst i området. Visst hade det varit önskvärt med ett större boende men det kostar pengar också. Vad är det bästa – ett välplanerat mindre boende där det mycket väl får plats med en barnsäng eller ett stort hus och lån som vi kanske inte skulle klara av att betala?
Frågan känns självklar men jag vet inte hur de tänker. Vi kan sova på övervåningen, no problems, och barnet tar vårt sovrum. Självklart vill vi ha ett större boende och det är något som vi börjat kolla efter också. Måste såklart ha ögonen öppna.
Däremot undrar jag vad utredaren ska tycka om att vi inte har ett räcka vid trappen på övervåningen. Det är också något som vi ska ordna men vi har inte bestämt vad vi vill ha.

Utredaren kommer nästa vecka och helt plötsligt har något som känns rätt bra vänts till en oro.