Veckorna försvinner hur fort som helst. Det är nu bara 5 veckor kvar innan julveckan. Det var inte så länge sen vi gifte oss. Det ska bli skönt med lite semester. Har jobbat i 1 år utan ledighet. Visst var jag ledig kring bröllopet men det blev inte mycket vila då. Hösten är jobbig när det inte finns några helgdagar.
Just nu är det mycket på jobbet och det kommer nog att fortsätta ett tag till. Har 2 kurser på gång ända fram till jul.
Nu är det möjligt att vaccinera sig mot svininfluensan. Tänkte jag skulle gå på fredag och hoppas jag inte blir smittad innan dess. Så håll er undan svin!
Träningen börjar åter kännas lättare. Så jäkla skönt att vara igång.
Efter besvikelsen från mötet med hemutredaren och lite vila var det dags för intervallträning. De senaste veckorna jag varit ute och sprungit har det varit en pina. Min ben har varit så tunga och jag har inte haft något flyt i löpningen. Det beror nog på min urladdning på Tjurruset i mitten på oktober. Visste inte att min återhämtning skulle ta så lång tid.
Gissa om jag njöt av att löpningen fungerade superbra och benen kändes lätta och fyllda med energi. Såna dagar känns det som man kan springa hur långt som helst.
Efter 45 minuters intervallträning, backträning, var det dags att åka hem för en snabbdusch. Direkt därefter tog jag spårvagnen mot Hisingen för match med korphockeylaget. Kändes mig inte alltför trött men jag var fumlig och hade nog inte helt skärpta sinnen.
Trots allt var det en lättnad att jag äntligen har hittat tillbaka till normal form. Hur underbart är inte det att känna glädje i sin träning.
Vi hade båda sett fram mot dagen då vår resa mot adoptionen skulle börja på riktigt. Det tog inte mer än 15 minuter förrän mötet var avslutat. Vi fick frågan om vi hade gjort klart våra IVF försök. Vi svarade att vi håller på med det sista. Handläggaren, som ska utreda vårt liv för att se om vi är lämpliga föräldrar, avslutade mötet omgående.
De anser att man ska vara klar med alla försök att vi biologiska barn innan man bestämmer sig för adoption. Vi har läst oss till att man lättat på de här kraven eftersom det är så fruktansvärt långa väntetider. Icke då …. Vi har redan kommit förbi det stadiet att vi har insett att vi nog aldrig kommer att få biologiska barn. Vi har sörjt nästan 1,5 år nu. Skulle det inte fungera på sista försöket så kommer vi inte gräva ner oss för det. Vi undrar om det finns någon ”sorgetid” som hemutredaren anser vara normal. Det finns olika grader i helvetet …
Eftersom vi inte fick fortsätta vår utredning nu så bestämde vi oss för att vänta till efter vår Thailandsresa i februari. Det har då gått nästan 3 månader efter vårt sista försök och då kanske hemutredaren också anser att vi sörjt tillräckligt, även fast vi är redo att hoppa på tåget nu.
Inte en bra start om vi säger så. Man tänker hela tiden om det här kommer ligga oss i fatet för att få ett barn. Det kkänns fruktansvärt jobbigt men samtidigt spännande att bli bedömd in i minsta detalj om vi är lämpliga som föräldrar.
När vi kom hem fikade vi, lade oss på soffan, höll om varandra och tittade på Ice Age. Kärleken vi har till varandra efter allt vi gått igenom är starkare än någonsin. Vi längtar så otroligt mycket efter barn och inget ska få stå i vägen för oss.
Kram på er i novembernatten
För mig som är gammal och har levt på stenåldern kommer ihåg Tipsextra. Programmet sändes på lördageftermiddag. Trött efter maten lade man sig i soffan och följde matcher med Arsenal, Nottingham, Wolverhampton och Millwall. Arsenal blev tidigt ett favoritlag och Lee Dixon var min favoritspelare.
När jag insåg att jag började somna under matcherna (de var helt underbart att slumra till när man hörde publiksorlet i bakgrunden) lockade inte Tipsextra lika mycket längre. Istället kom ett nytt program som hette Uno, kryss, due .. .. vilka fantastiska reportage de hade. Det handlade både om fotboll, kultur och mat. Senare kom intresset för den italienska fotbollen också och efter ytterligare år blev intresset jättestort och Inter blev laget i mitt hjärta (har till och med en tatuering på min högra underarm med lagets namn) Jo, min fru godkände det.
Vissa fastnade för den engelska fotbollen och försvarar den med näbbar och klor. Andra, som mig, tappade ganska snart intresset och hittade något mycket bättre. Oavsett har Tipsextra påverkat oss sjuttitalister.
Den 28 november kommer SVT att visa en 5 timmar lång sändning för att fira 40 åringen. Det kan bli riktigt kul.
Så här skriver SVT i ett pressmeddelande ” Det blir en resa från 1970-talets leriga planer, korta shorts och polisonger fram till dagens Premier League, med nybyggda arenor och superstjärnor från hela världen”.
Bild: aftonbladet.se
Vad är det dessa herrar vill jaga? Kolla blicken – skrämmande!
Ser ut som de är på jakt efter den man som flirtat med deras kvinnor.
Resultatet kommer att bli positivt. När beskedet kommer är svårare att veta. Ibland kommer längtan jättestarkt men det är svårt att beskriva hur den känns. Trots allt har vi lärt oss leva med vår längtan och det har faktiskt gått väldigt bra.
Igår kom ett brev med posten. Vi har fått tid för vårt första besök för hemutredning. Shit, nu är det verkligen allvar. Resan har börjat och vi lämnar stationen. En hemutredning tar 3-6 månader och vi ska utvärders och bedömas i minsta detatalj.
Det är dags att börja fundera på vilket land vi vill adoptera ifrån. Det blir till att plugga på och till slut skulle vi nog kunna ställa upp i någon nördig frågesport om just det landet. Man vill vara väl förberedd!
Tidig morgon med korphockey på andra sidan stan. Mindre kul att det bara dök upp en kille i det andra laget. Det fick bli lite träning med tvåmålsspel istället. Det är faktiskt skön att komma upp tidigt på helgmorgonen och man har hela dagen fri.
Idag ska jag in till stan och fixa nya abonnemang för tv och bredband. Ta en fika och bara ha det lugnt och skönt.
Snart är min värsta månad här. Jag avskyr verkligen november. Det är mörkt, grått, regn och blåsigt. Det är som man ännu inte har blivit kompis med allt det tråkiga som hösten har att erbjuda.
December däremot är roligare. Julen väntar runt hörnet och det blir en gladare stämning med all julatmosfär.
Vi kommer åka upp till norrland för att hälsa på mina föräldrar och syster över julen.
Hoppas att det finns snö och inte är alltför kallt.
Jag önskar mig ett konditionstest i julklapp, pengar till vår resa i februari och prenumerationer på Offside och Runners World. Haha, vilka nördiga juklappar.
Har ni börjat fundera på julklappar än?
Jag älskar att ge bort presenter både vid jul, födelsedagar och en tisdag i oktober. Att ge är den bästa gåvan. Klyschigt men den stämmer faktiskt.
Månadsskiftet november/december kan bli något alldeles extra. Kanske får vi vår julklapp redan då. Vi vet inte än. Framtiden får utvisa det.
Kram på er!
Jag har bestämt mig att det blir byte av abonnemang för digital TV och bredband. Med Telia kommer jag få ett bättre utbud och dessutom kommer jag 200 kr billigare undan. Precis så det ska vara :) Nu får jag tillgång till både Kanal9 och Viasat Sport. Perfect! Då kan jag se både italienska ligan och champions league.
Har beställt slutfakturor så att jag kan starta med mitt nya bredband och digital TV.
Den senaste tiden har bilen strejkat. Har haft den på lagning och sedan har den fungerat ett par veckor. Återigen har vi varit tvungen att lämna in bilen. Den är 11 år gammal och egentligen borde vi ha en ny bil. Tyvärr är det jäkligt dyrt att äga en bil. Vi har funderat på en bilpool. Då betalar vi en fast summa i månaden och när vi använder den. Då blir det att vi planerar vår bilkörning lite bättre.
Har ni några erfarenheter av bilpool?
I helgen har vi inte mycket för oss. Det blir mycket slappande och kramande.
Kram på er!
Har haft mycket att göra på jobbet den sista veckan. Känns inte bra att en av mina närmaste kollegor blivit sjukskriven. Tänkte att kollegan varit sjuk väldigt mycket på senaste tiden. Det har varit en dag här och en dag där. Min chef berättade hon inte mår så bra och att det varit väldigt mycket för henne både privat och på jobbet. Känner verkligen mycket för personer som mår dåligt psykiskt med tanke på min tidigare historia.
Känns verkligen som var och varannan människa mår psykiskt dåligt. Vad är det för värld vi lever i?
Hoppas min kollega reder ut saker och ting och att hon är tillbaka hos oss snart.
Nu var det länge sedan jag gjorde ett inlägg. Förra helgen var vi i Stockholm för tävling i Tjurruset. Det var perfekta förutsättningar för en tävling i terräng. Ett par plusgrader och ett lätt regn. Tävlingen var mer krävande än vad jag kunde tänka mig. För bilder från tävlingen kan ni kika på följande länk www.tjurruset.se. De första kilometerna var hemska med löpning i sand. Det var en helt ny upplevelse och en fruktansvärt jobbig sådan. Tror jag gick in i väggen och hann tänka att så fort jag ser en funktionär kliver jag av banan. Min kropp hade tagit fullständigt slut. Men sedan kom det lite lättare löpning igen och jag fortsatte. När det gäller träning och tävling är jag väldigt envis av mig.
Det var halt, blött och jäkligt jobbigt. Väl i mål var jag helt slut. Det var en jobbig känsla och jag mådde fruktansvärt dåligt ett par timmar. Det var först dagen efter som jag kände att kroppen hade återhämtat sig någorlunda. Det blir nog en ny tävling nästa år. Då ska jag förbereda mig bättre med mer löpning i skogen.